﻿<aq>Hon vinkade sin omgifning af herrar
tillbaka, och det högljudda pratet och
skrattet började åter. Valsen fortfor, och
jag gick ur vägen för de dansande och
betraktade Anthonys syster. Hon var
mörk och såg bra ut på ett något prå-
lande sätt, och hennes längd och klädsel
drog uppmärksamheten på henne liksom
hennes sätt, hvilket endast en högt stå-
ende dam skulle våga antaga och som var
djerft och bullersamt. Rundt omkring
henne befunno sig icke blott herrar ur
societeten utan äfven några af dagens li-
terära storheter, och hennes samtal var
qvickt och glänsande. Jag kunde höra
hennes röst öfver musiken och ljudet af
de dansandes fötter, och icke ens den
motvilja jag kände för henne kunde hindra
mig att småle åt hennes tal och erkänna
dess sinnrikhet. En lång, mörk herre var
den ende, som alltid tycktes hafva svar
tillreds och kunde stå på sig emot henne.</aq>